Sigurd Agrell, 1881–1937
Per Sigurd Agrell – slavist, runolog, symbolistisk poet och översättare – var son till brukspatronen på Rämmens järnbruk i Värmland. På mödernet fanns släktband till landskapets litterära storheter – Geijer, Tegnér, Lagerlöf – och den värmländska vittra traditionen var överhuvudtaget något som Agrell gärna såg sig som en representant för längre fram i livet, även om familjen Agrell lämnade landskapet för Örebro redan när den blivande författaren och översättaren var skolpojke. Från läroverkstiden i Örebro stammar Agrells tidigaste litterära försök: eget författande på esperanto och översättningar av svenska lyriker till detta språk, bl.a. Atterbom och Stagnelius.
Efter studentexamen 1898 följde studier i Uppsala, där Agrell 1909 disputerade i slaviska språk med en avhandling om aspekt i polskan. I Uppsala deltog Agrell också i det litterära kotteriet Les quatre diables tillsammans med bl.a. Sven Lidman och Sigfrid Siwertz. Med sex diktsamlingar 1903-12 etablerade sig Agrell under denna tid som omtalad symbolistisk lyriker efter franska förebilder. (År 1963 publicerades postumt Agrells svenska tolkningar av Charles Baudelaires lyrik.) I den uppmärksammade samlingen Solitudo återfinns ett antal översättningar av ryska lyriker, bl.a. av symbolisten Konstantin Balmont och av Michail Lermontovs ”Demonen”. Agrell hade uppenbarligen låtit sig påverkas, inte bara av franska förebilder, utan också av ryska, då han utvecklade den svenska symbolistiska lyriken. I Uppsala gav han också privatlektioner till den blivande översättaren från ryska Ellen Rydelius.
Under 1910-talet tystnade Agrell som lyriker för att istället ägna sig åt det akademiska författarskapet. Detta kom att bedrivas i Lund, där Agrell 1908 blev utnämnd till universitetets förste lärare i slaviska språk. Agrell blev med tiden (1921) också universitetets förste professor i ämnet. Vid sidan om slavistiken bedrev Agrell en omfattande runforskning och lanserade den ryktbara Uthark-teorin, vilken beskriver runskriften som ett system av magiskt laddade tecken. Överhuvudtaget gjorde sig Agrell känd som excentriker i såväl Uppsala som Lund.
Som översättare var det främst den ryska litteraturen som lockade Agrell, även om han också lagt handen vid en rad smärre översättningar från andra större språk samt från svenska till esperanto. Agrells mest betydande insats är dock utan tvekan 1925 års översättning av Lev Tolstojs Anna Karenina, som länge utgjort den svenska standardöversättningen av detta verk och har tryckts om ännu på 2000-talet, totalt mer än 15 gånger.
Agrells översättning var dock omdiskuterad då den första gången gavs ut. Ett skäl till detta var den översättning som Agrells text ersatte: Walborg Hedbergs från 1885. Denna var gjord från tyskan och uppvisade betydande skillnader jämfört med Agrells översättning, som är gjord från originalspråket. Där Hedberg, som översatte romaner i en rasande fart under 1880-talet, i hög grad prioriterat läsbarhet och semantisk överföring i sitt textarbete, strävade Agrell efter att överföra också textens stilistiska värden. Resultatet blev en mer originell text, mindre anpassad till det sena 1800-talets svenska textnormer och med ett mer personligt anslag än i Hedbergs. Sannolikt var detta en betydande orsak till att somliga kritiker vände sig emot Agrells översättning medan andra hyllade den – översättningen blev nämligen ett hett debattämne då den publicerades första gången. I senare tid har värderingen av Agrells insats varit övervägande positiv, om än inte ensidig. Det som Staffan Skott beskriver som ”översättarens fullkomliga oräddhet” kritiseras av Ulla Roseen som att ”översättaren tog sig enorma friheter”.
Redan innan Ivan Bunin mottog Nobelpriset i litteratur 1933 översatte Agrell denne författare och stod i löpande korrespondens både med honom och med andra betydande ryska författare, bl.a. Dmitrij Merežkovskij. Av Bunin översatte Agrell två novellsamlingar, varav Mitjas kärlek och andra noveller kom att tryckas om vid ett flertal tillfällen ända in på 1960-talet. Postumt har det också publicerats ett smärre antal ryska folksagor i Agrells urval och översättning.