Peter Lindforss, 1953–2015
Peter Lindforss föddes i Bromma den 19 januari 1953 och växte upp på Östermalm. Fadern Rudolf var under lång tid ordförande i Handelstjänstemannaförbundet; modern Siri, född Pettersson, blev Sveriges äldsta barnaföderska då hon vid nästan 50 års ålder nedkom med sladdbarnet Peter, som hade två bröder som var cirka tjugo år äldre.
Lindforss tog studenten vid Carlssons skola på Kommendörsgatan, genomgick journalistutbildning i Göteborg och återvände därefter till Stockholm, där han var bosatt till sin död. Han hade kortare vikariat som journalist på bland annat Dala-Demokraten och Expressen, arbetade och trivdes en tid som expedit i en hipp klädaffär i Stockholm men var aldrig fast anställd. Lindforss debuterade som poet 1976 med Vykort från sjuttiotalet och gav ut ytterligare fyra diktsamlingar fram till 1984. En personlig bok om hans vänskap med Leonard Cohen, Mannen som förstörde mitt liv, utkom 2007, och 2014 publicerades en samling dikter på svenska och engelska, Det finns mer. Vid det laget hade Lindforss blivit vräkt från sin lägenhet och levde på Stockholms gator; han avled av akut alkoholförgiftning den 26 juli 2015.
Lindforss debuterade som översättare samma år som han blev författare. Det var av ekonomiska skäl snarare än litterära; trots sin borgerliga bakgrund var Lindforss alltid ytterst ovillig att inordna sig i samhället. Att översätta gav honom de inkomster han behövde och den frihet han eftersträvade. B. Wahlströms förlag var hans huvudsakliga uppdragsgivare, samman med Hemmets Journals förlag. De böcker Lindforss fick att översätta var inledningsvis enklare deckare – hårdkokta som James Hadley Chase för vuxna och mer lättsamma som AB Stöldligan av Robin Smyth för ungdomar. På bara några år översatte nu Lindforss omkring trettio titlar.
En udda titel dök upp i verkförteckningen 1980: Den stora boken om Kina av Zheng Shifeng, vilken – möjligen på uppdrag av det dåvarande styret i folkrepubliken – utgavs av det annars välrenommerade Coeckelberghs förlag. Lo Chaotien hade översatt från kinesiska till engelska och Lindforss vidare till svenska. Åt samma förlag översatte Lindforss två år senare en av de fåtaliga höglitterära titlarna i sitt œuvre, den fransk-amerikanske litteraturforskaren och lingvisten George Steiners idéroman Adolf Hitlers sista resa. Ett utdrag i svårbemästrad pastischerande stil ger en uppfattning om vilken rutin Lindforss skaffat sig:
When to Rabbi Jehudah Ben Levi God, hallowed be His Name, dictated the Torah, greatly against His instincts, for the Word had been until then living, seed burning in the flesh because unwritten, might there have been an error made? Because the stylus slipped or the wax of the tablet flaked in the bronze heat of the Babylonian day. Because a gnat had lodged in Jehudah’s ear. Because, for a millionth of a second, the Master had drowsed. Because God, may He forgive the libel of my thought, chose to plant one tare in the harvest of His giving, one false accent, one letter wrong, one word out of place, out of which speck has grown till it smothers man the black tree of our hurts.
När Gud, helgat vare Hans Namn, dikterade Toran för rabbi Jehuda ben Levi, i högsta grad mot sina instinkter, för intill dess hade Ordet varit levande, ett brinnande frö i människornas kroppar eftersom det var oskrivet, kan då ett fel ha smugit sig in? Beroende på att stylusen slant eller vaxet på tavlan flagade sig i den babyloniska eftermiddagens glödande hetta. Beroende på att en mygga krupit in i Jehudas öra. Beroende på att mästaren, för en miljondels sekund, slumrade till. Beroende på att Gud, må Han förlåta mig min skamliga tanke, valde att plantera ett ogräs i Sin gåvas skörd, en felaktig betoning, en felaktig bokstav, ett felplacerat ord, en liten skönhetsfläck ur vilken har växt tills den kväver oss vårt lidandes svarta träd.
Substantivet stylus borde kanske ha varit ”griffel” och uttrycket the libel of my thought ha översatts ”min hädiska tanke”, men i övrigt är det en säker, smidig och stilistiskt konsekvent svensk text. De utpekade detaljerna visar dock på en svaghet i Lindforss översättartemperament, en viss otålighet som gör att ordbokens grundalternativ ibland slinker med när tid borde ha lagts på att leta längre bort.
Att Lindforss behärskade många tonfall blev uppenbart när han 1984 översatte ett urval av Raymond Chandlers brev i volymen Marlowes tema, utgiven av tidskrifterna Janus och Jury i samarbete. Chandlers stil, präglad av hans brittiska skolgång, är en helt annan än James Hadley Chases bryskt korthuggna, och Lindforss hanterade de konversanta men samtidigt litterära breven utmärkt. Poeten och Janus-redaktören Eric Fylkeson hyllade honom i förordet:
[D]en mest oumbärliga stenen i det här bygget heter Peter Lindforss. Hur många yrkespoeter är samtidigt yrkesöversättare? OK, säg 17. Hur många bläddrar dagligen i sin Chandler? Säg 12. Hur många bläddrar i alla möjliga andra deckare? Säg 8. Hur många av dessa översätter avancerad skönlitteratur av typ George Steiner? Säg 5. Hur många är dessutom blott 31 år och har hunnit avverka minst 50 översättningar av kioskdeckare? Säg Peter Lindforss.
Lindforss översatte ytterligare en bok åt Coeckelberghs, nämligen Leonard Cohens prosalyriska Nådens bok. Den utkom 1987 och var den enda översättning han gjorde i bokform under en tioårsperiod som rymde så varierande uppgifter som att skriva manus till tv-serien Varuhuset och att tillsammans med Olle Thörnvall skriva och översätta texter åt Lill-Babs revy Hon är jag. Titeln, som repriserades för Barbro Svenssons självbiografi, var en översättning av Shirley MacLaines ”She’s a star”. Lindforss skrev även originalsångtexter åt Mikael Rickfors, bland andra listettan ”Vingar”.
När Lindforss på nytt sökte uppdrag som översättare lät Gunilla Ahnegård, redaktör på B. Wahlströms, honom läsa fantasyförfattaren Terry Pratchett. I ett mail skriver hon: ”Pratchett var ju ingen lätt författare att översätta, med sin galna, brittiska humor, sina ordvrängningar och lärda referenser till historiska och nutida företeelser.” Lindforss blev en mycket uppskattad översättare av Pratchett. Från Herrskap och häxor (1994) till och med Svartkonster (2002) översatte Lindforss 14 ofta omfångsrika böcker av författaren. Catharina Wrååk, som då arbetade på förlaget och senare blev redaktör på Bonnier Carlsen, som gav ut Lindforss sista översättningar, karaktäriserar i ett mail hans insats som genial: ”så skickligt och stilsäkert och allt eftersom åren gick så nagelbitande försenat”.
År 2004 översatte Lindforss två spänningsromaner för ungdom av engelsmannen Anthony Horowitz. Vänboken om Leonard Cohen från 2007, som i mycket är en självbiografi, innehåller också fina översättningar av några sena Cohendikter, samt berättelsen om hur Lindforss översättningar av den kanadensiske poeten Irving Layton (Cohens mentor) aldrig blev utgivna. Allt som allt står Peter Lindforss ändå för respektingivande 89 översatta böcker.