Svenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättareSvenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättare

Johan Henrik Thomander, 1798–1865

Trägravyr av Edward Skill.
Trägravyr av Edward Skill.

Johan Henrik Thomander föddes utom äktenskapet. Fadern, prästen Albrecht Johan Pisarski, var verksam som komminister i Fjälkinge utanför Kristianstad under änkeprostinnan Thomæus nådår och förförde då hennes dotter Maria Sophia. Pisarski ville inte påta sig faderskapet och den begåvade sonen uppfostrades hos mormodern.

Efter några skolår i Karlshamn blev Thomander student i Lund 1812. För att klara sin försörjning arbetade han som informator hos affärsmannen och skeppsredaren Johan Ulrik Winberg i Karlshamn. De tio år han tillbringade där blev av stor betydelse. Den liberale och kulturellt engagerade Winberg hade ett omfattande bibliotek och uppmuntrade teaterlivet i staden. I hans hem i Karlshamn och på lantegendomen Stensnäs fördes ett rikt och bildat sällskapsliv. Thomander utnyttjade här väl sina möjligheter att skriva dikt och läsa skönlitteratur, särskilt dramatik.

Under tiden i Karlshamn blev Thomander nära vän med Carl Jonas Love Almqvist, som han senare under uppmärksammade former försökte få till professorskollega i Lund. Samtidigt fullgjorde han sina teologiska studier och kunde prästvigas 1821. Sex år senare kallades han till Lund. Den bristfälliga inkomsten från universitetet drygade han ut som informator hos Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister och vistades tidvis på dennes gods Årup.

Efter en olycklig romans med Trolle-Wachtmeisters dotter Ulla, som förmåddes överge honom för en greve Barnekow, gifte sig Thomander 1833 med dottern till Winbergs välbeställde kollega i Karlshamn, Emilie Mejer. Samma år blev han professor i pastoralteologi i Lund. År 1845 utnämndes han till professor i dogmatik och moralteologi. Mellan åren 1851 och 1855 var han verksam som domprost i Göteborg. Han invaldes i Svenska Akademien 1855 efter Atterbom och blev följande år biskop i Lund.

Samtida omdömen om Thomander betonar tämligen enhälligt hans kraftfullhet och rika begåvning; andra antyder också drag av översitteri och hållningslöshet, uppfattningar som förmodligen förstärktes av hans liberalism. Han var kvick, livlig, osedvanligt väl bevandrad i dåtidens litteratur, lysande som talare och hänsynslös i intellektuella stridigheter. En god bild av Thomanders liv och gärning under ungdomstiden ger korrespondensen med författaren Carl Fredrik Dahlgren.

Thomander skrev lyrik och även teaterstycken som uppfördes i sällskapslivet men som han aldrig hade ambitionen att publicera. Ett avgörande intryck gjorde det Ståhlbergska teatersällskapet som under sitt besök i Karlshamn spelade Hamlet i den synnerligen bristfälliga översättning som då fanns tillgänglig. Thomander skrev en lång artikel om dramat i Carlshamns tidning 1821. Hans lust att göra Shakespeares texter rättvisa på svenska hade utmanats. Dahlgren satte honom i kontakt med Per Georg Scheutz, som redan 1816 hade översatt Julius Cæsar och 1820 Köpmannen i Venedig.

Han gjorde nu fem tolkningar av Shakespeares dramatik: Richard II, Trettondagsafton, Som ni behagar, De muntra fruarna i Windsor och Antonius och Cleopatra. Samtliga ingick i Georg Scheutz översättningsprojekt och utkom 1825. Scheutz planer var att försöka få till stånd en heltäckande översättning av Shakespeares dramatik, och Thomander tycktes vara den rätte mannen för det stora företaget. Han lyckades som ingen före honom ge blankversen liv på svenska. Trots stöd från Tegnér och Thomanders bitvis genialiska arbete blev företaget efter en tid honom övermäktigt och avbröts. För Thomanders del blev insatsen ekonomiskt en ren förlustaffär.

Han hade emellertid fler titlar under arbete. År 1827 trycktes tre avsnitt av en översättning av Timon af Athen i tidskriften Kometen. Tillsammans med Ulla Trolle-Wachtmeister ägnade han sig också under uppenbart romantiska former åt Romeo och Julia. Att han också försökte sig på Hamlet visar ett par odaterade fragment av Att vara-monologen.

Thomander ställde sina översättningar och opublicerade arbeten, oklart hur omfattande, till Carl August Hagbergs förfogande. Hagberg använde sig också av de tryckta verken och redovisar detta i kommentarerna till sin egen översättning som publicerades åren 1847–51. Allra tydligast är detta i Richard II som Hagberg övertog med mycket små förändringar. Att han haft någon större användning för det opublicerade materialet är mindre troligt. Det finns i varje fall inte redovisat.

Den andre av Thomanders stora favoriter var Lord Byron. Han översatte versdramat Manfred, som trycktes av Palmblad i Uppsala 1826. Också med Palmblad skötte Dahlgren kontakterna. Byrons motto för Manfred är Hamlets bevingade ord till Horatio i första akten av Hamlet: ”There are more things in heaven and earth, Horatio, than are dreamt of in your philosophy.” Thomander översatte: ”I himmel och på jord finns mer, Horatio, än er philosophi kan drömma om.” Hos Carl August Hagberg ett par årtionden senare: ”Mer finns i himmel och på jord, Horatio, än någonsin filosofin har drömt om.”

Det säger något om arten av Thomanders religiositet att han samma år utgav en översättning av den tyske medeltidsmystikern Johann Tauler med företal av Luther och Arndt. Den lilla boken gavs ut av Samuel Rumstedt i Stockholm under den otympliga titeln Om det fullkomliga goda. En uppbyggelseskrift, tillförene känd under namn af den Tyska Theologien. Thomander intresserade sig också för Henrik Suso.

Thomanders intresse för dramatiköversättning inskränkte sig inte till Shakespeare och Byron. Vid mitten av 1820-talet översatte han inte mindre än tre komedier av Aristofanes: Molnen, Grodorna och Thesmophorierna. Molnen utgavs av Scheutz 1826. Han lekte med tanken att översätta samtliga Aristofanes komedier – möjligen med undantag för Lysistrate som han upplevde som väl utmanande – ett arbete som han fann vida mer krävande än Shakespeare. Någon försäljningsframgång blev Molnen dock inte och företaget fick avbrytas. Det blev heller aldrig aktuellt med något sceniskt framförande.

Samma år, 1826, utkom också en översättning av Julien Gensouls lilla verskomedi Den senfärdige. Den lämnades in till Kungliga teatern men uppfördes aldrig. Via Dahlgren hade Thomander teaterkontakter i Stockholm. Själv såg han gärna teater i Köpenhamn och var ytterligt kritiskt inställd till kvaliteten i Stockholm. Man behärskade inte konsten att läsa blankvers och borde låta danskarna lära ut konsten, anförtrodde han Dahlgren.

Under åren 1831–34 uppförde teatern emellertid ett stycke som Thomander översatt på beställning. Det utannonserades som Amanda av Moreto men var egentligen en tysk bearbetning av Moreto y Cavanas El desdén con el desdén med titeln Dona Diana. Texten är inte tryckt. F.A. Dahlgren arbetade senare om pjäsen och lät uppföra den under titeln Stolthet mot stolthet.

År 1831 var Thomander också färdig med Voltaires tragedi Brutus. Översättningen är medvetet fri också formellt. Dramats alexandriner har bytts ut mot tio- till elvafotade jamber. Den anmäldes mycket positivt i Skånska Posten. I ett par artiklar 1832 efterlyste recensenten utgivning av fler Shakespearedramer i Thomanders översättning. Han menade sig veta att sådana fanns. Bakom artikeln låg prästen Nils Lovén, som själv ägnade sig åt att översätta, vilket han senare skulle visa genom sitt arbete med Camões och Dante.

I ett brev 1831 till Bernhard von Beskow, som då under en kort tid var chef för Kungliga Teatern, skrev Thomander om behovet att göra en nyöversättning av Macbeth som kunde ersätta Geijers från 1813. Han genomförde översättingen, men manuskriptet är förkommet och hans Macbeth uppfördes aldrig trots att Beskow möjligen kunnat åstadkomma en föreställning. I samma brev nämner Thomander också att han börjat översätta Racines Athalie, men arbetet fullföljdes inte. Han återvände visserligen till dramat kort före sin död men då rann tiden ifrån honom.

I praktiken var nu Thomanders skönlitterära översättarperiod slut, förmodligen mer beroende på ekonomin än på minskat litterärt engagemang. Under 1820-talets senare del hade han börjat ägna alltmer tid åt sin teologiska karriär. Tillsammans med Henrik Reuterdahl startade han Theologisk quartalskrift. Han engagerade sig intensivt i kyrkopolitiska frågor och i nykterhetsfrågan, vilket snart ledde till motsättningar och brytning med Reuterdahl. Dessutom gav han uttryck för en äktenskapsuppfattning som var mycket radikal och kontroversiell för sin tid.

Under 1832 redigerade han tillsammans med Nils Otto Ahnfelt den satiriska tidningen Gefion, som så retade upp opinionen i Lund att den fortsatta tryckningen fick äga rum i Malmö. Där publicerade han under våren 1832 i tre avsnitt en tolkning av Jonathan Swifts A modest proposal, lätt men otäckt anpassad till skånska förhållanden.

Inriktningen på Thomanders översättningar hade förändrats. Redan 1835 var han färdig med en nyöversättning av Nya Testamentet, som kom ut i ytterligare en upplaga 1860. År 1855 publicerade han en översättning av Luthers skrift om vederdöparnas fördärvliga verksamhet, Doct. Mårten Luthers Sändebref till tvenne kyrkoherdar Om Vederdopet 1528. Luthers text kompletterades med ett bihang till försvar för barndopet mot de tendenser till vuxendop som hade börjat få anhängare vid denna tid och som Thomander trots sitt liberala sinnelag inte kunde tolerera.

Minnet av Thomander har tydligt manifesterats i Lund, framför allt i det Thomanderska studenthemmet på Sandgatan och hans bevarade bostad, det Thomanderska huset på Kulturhistoriska museet. Också hans insats som banbrytare för Shakespeareöversättningen är värd sin manifestation.

Bibliografi

Gå till detaljerad bibliografi.

Om Johan Henrik Thomander

Skrifter av Johan Henrik Thomander

Översättningar i bokform

Bidrag

Otryckta pjäsöversättningar