Svenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättareSvenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättare

Johan Adolf Stechau, 1746–1812

Paul Jacob Bruns reseskildring <em>Beskrifvning om Nubien och Sennar</em> (1796) i översättning av Johan Adolf Stechau.
Paul Jacob Bruns reseskildring Beskrifvning om Nubien och Sennar (1796) i översättning av Johan Adolf Stechau.

Johan Adolf Stechau (Steckow, Steckau, Stechow) föddes den 20 juli 1746 i Norrköping där fadern, Tobias Bengt (Benedict) Stechau var tobaksfabrikör och från 1761 rådman. Farfadern hade flyttat in från Reval före fredsslutet 1721 och verkat som silversmed i Karlskrona. I samma stad hade fadern arbetat för handelsmannen Casper Henrik Rode (Caspar Hinric Rode), som han senare medföljt i dennes flytt till Norrköping. Fadern hade omkring 1734 gift sig med Christina Corylander, som tidigare varit gift med avlidne köpmannen och tobaksfabrikören Adam Reinhold Brocman.

Om Stechaus studier är föga känt. Sannolikt började han sin skolgång i Norrköping för att därefter flytta till Lund, där han vid elva års ålder skrevs in vid universitetet. Han ägnade sig bland annat åt studier av nordiska medeltidsurkunder och kunde 1763 disputera för doktorsgraden för Sven Lagerbring på en avhandling om de isländska sagornas trovärdighet. Avhandlingen uppmärksammades, och delar kom senare att användas i första delen av Lagerbrings Swea Rikes Historia (1769).

Under många år var Stechaus namn förknippat med halvbrodern Nils Reinhold Brocman. Denne verkade vid Antikvitetsarkivet och är idag mest känd för det så kallade Brocmans diplomatarium. Avskriftsarbetet i detta utfördes från början av Brocman men togs över av Stechau, sannolikt redan 1765. Stechau försökte flera gånger vinna tjänsten som avlönad vice-amanuens vid Antikvitetsarkivet, men redan hans obetalda tjänst där var omstridd. Enligt Henrik Schück stod hans nära blodsband med Brocman i vägen för honom vid tillsättningen av tjänsten, och dessutom hade utnämningen blivit föremål för en politisk strid mellan hattar och mössor. Men Brocman hade höga tankar om sin halvbror och kämpade för att han skulle bli anställd, och efter Brocmans död 1770 kunde Stechau äntligen anträda tjänsten. I sitt testamente föreslog Brocman också att halvbrodern skulle få besätta den lediga translatortjänsten vid Antikvitetsarkivet.

Vid arkivet utmärkte sig Stechau som renskrivare av handskrifter och av Brocmans arbeten samt som en god översättare från isländskan. Han skrev också en biografi över Brocman, nu förvarad på Kungliga biblioteket. Våren 1778 erhöll Stechau avsked från Antikvitetsarkivet av hälsoskäl, men han fanns kvar på lönestaten så sent som 1786.

Vid sidan av denna verksamhet hade Stechau sedan 1760-talets mitt arbetat med renskrivningar för publicisten och biblioteksmannen Carl Christoffer Gjörwell. Från 1773 dyker Stechaus avskrifter upp allt oftare upp i Gjörwells omfattande handskriftsmaterial. Under flera årtionden verkade han som en av Gjörwells närmaste medarbetare. Överallt i dennes omfångsrika arkiv på Kungliga biblioteket, oavsett om det gäller brev eller andra anteckningar, möter man Stechaus prydliga handstil, ofta mycket lättläst, till skillnad från Gjörwells egen, som oftast är helt oläslig. När Gjörwell inte hade tid att arbeta med sina tidskrifter kunde Stechau rycka in som utgivare, så till exempel av den sista delen av Den Historiske och politiske Mercurius och en del av Samlaren.

Då Gjörwell 1806 publicerade en förteckning över sina publicerade verk i en andra upplaga, skrev han i företalet ”at, hvar Öfversättaren ej blivit nämnd och tillfogad, har Öfversättningen altid varit gjord af Herr Joh. Adolf Stechau, Cancelist vid f.d. Kgl Antiquitets-Archivum”. Enligt Gjörwells företeckning var Johann Peter Millers Ägtenskaps-ståndet, betraktat på dess moraliska och physiska sida (första delen 1775) det första arbete som Stechau översatte.

Sammanlagt låg Stechau bakom närmare femtio översatta titlar, varav många var flerbandsverk. Utöver sitt flitiga översättande av monografier arbetade han med kortare artiklar som han hämtade ur utländska tidskrifter och som sedan publicerades i Gjörwells tidskrifter. Man kan på goda grunder anta att det vanligen var utgivaren som gjorde urvalet. Stechau översatte huvudsakligen från tyska men även från franska. Urvalet var helt inriktat på facklitterära titlar, främst medicinska arbeten, reseskildringar, biografier och historiska verk.

Den medicinska litteraturen tar en relativt stor plats i verkförteckningen. Här finner man bland annat Christoph Wilhelm Hufelands Konsten att lefwa länge i två band. Arbetet anses vara Hufelands huvudverk, där han lanserar makrobiotiken, och Stechau följer originalet noga. Hufeland skickade ett exemplar av sitt arbete till Immanuel Kant som svarade i form av ett offentligt brev, vilket Stechau också skulle översätta under titeln ”Anmärkningar rörande människans hälsa och lifs-längd”.

Gjörwell publicerade flera reseskildringar i översättning av Stechau, till exempel Joachim Heinrich Campes Berättelse om sjöwägens upptäckt till Ostindien, två italienska resor av Johan Wilhelm von Archenholtz samt Christoph Wilhelm Lüdekes korta Resa ifrån Stockholm till Falun, anställd år 1783. Archenholtz var uppenbarligen en favorit: av honom fick Stechau översätta inte mindre än 15 band, förvisso tunna, om samtida brittisk historia. Archenholtz Beskrifvning om staden Rom publicerades dels i Historiska Magazinet 1787, dels fristående 1788. Stechau översatte också en del biografiska arbeten, däribland två verk om Rousseau.

En nämnvärd titel i mångsysslaren Gjörwells omfattande utgivning var Smärre skrifter hopsamlade (1798−1799) som innehåller nio separata skrifter, samtliga översatta av Stechau. I företalet skriver utgivaren klokt: ”Ofta finnes uti mindre Arbeten de wigtigaste Sanningar, de nyttigaste Upgifter och de angenämaste Läsningar; men dels kunna sådana Ströskrifter ej altid fås, dels blifwa de icke lätt förwarade eller bibehållne, utan efter kort tid äro de förlorade”. Första skriften är Benjamin Franklins Hus-Tafla, utdragen för eget Bruk, här i översättning från franska.

Som översättare följde Stechau originalen mycket noga. I några fall skedde redaktionellt betingade ingrepp, som när Gjörwell valde att utelämna den omfattande bibliografi som inleder den originaltext av Paul Jakob Brun vilken på svenska utkom i tre delar som Beskrifning om Egypten (1794−1795). Ibland inledde man en utgivning av flerbandsverk, vars avslutande band aldrig kom ut på svenska, åtminstone inte hos Gjörwell; så till exempel med den tyske teologen Jakob Friedrich Feddersens Exempel-Bok för Barn (1778−1779) eller Christoph Meiners Qwinno-könets historia (1789).

Om Stechaus privata liv i Stockholm är det mesta okänt. Vissa tecken tyder på att han bodde hos Gjörwell. I ett brev (22/1 1792) till sin dotter Gustafva, gift Lindahl i Norrköping, beskriver Gjörwell noggrant sin bostad på Regeringsgatan och skriver på ett ställe: ”Utur salen går man genom ett smalt rum, uti vilket sekreter Stechau sitter och förarbetar uti mina yrken”. Stechau firade också jul med familjen Gjörwell, och i ett brev (odaterat, 1773) skriver Gjörwell att sonen Calle lär sig läsa av ”Sekr. Stechau”.

I Gjörwells brev framkommer att Stechau då och då tog ett glas för mycket. I ett postscriptum till ett brev till sin vän Johan Hinric Lidén (25/7 1790) berättar han att Stechau verbalt hade attackerat kungl. sekreteraren Gustaf af Leopold på gatan med orden: ”Du lögnagtige Konunga-Skald, Du Guds förnekare, Du Uppenbarelsens förtrampare”. Leopold ska ha polisanmält Stechau, som samma dag börjat tala till ”menigheten” vid slottet, varpå han blev gripen och fick sova ruset av sig i en cell. Gjörwell träffade senare Leopold och förklarade då att ”det är jag, som både föder och kläder honom […] han är den fromaste antikvarius i hela världen, sitter som ett sedligt legohjon, kopierar och översätter med allo flit”.

I Gjörwells samlingar på Kungliga biblioteket finns sju häften med titeln Litteratur-Historiska och Vittra Samlingar af C. C. Gjörwell, innehållande en stor mängd avskrifter av svenska litterära arbeten, bland annat Stiernhielms Hercules, hela Skogeskär Bergbos Wenerid samt långa utdrag ur Hedvig Charlotta Nordenflychts skrifter. I det andra häftet finns sju svenska dissertationer om svensk skaldekonst, helt eller delvis översatta från latin till svenska. Samtliga är avskrivna av Stechau och man kan rimligen anta att det är han som översatt dem − det är ytterst tveksamt att Gjörwell skulle haft tid att ägna sig åt ett så tidsödande arbete.

Att döma av Gjörwells brevväxling flyttade Stechau i januari 1801 tillbaka till Norrköping, och möjligen bosatte han sig hos Gjörwells dotter Gustafva och hennes make Johan Niclas Lindahl, grosshandlare och boksamlare med litterära intressen. Men Stechau fortsatte att arbeta för Gjörwell från Norrköping. Sina sista översättningar publicerade han 1806. I april två år senare skrev Gjörwell i ett brev till Gustafva (26/4 1808) att hans dotterson ”Love Almqvist […] lik vår gode gamle Stechau läser, förstår och avskrifver min pittriga stil”.

Stechau arbetade även för Lindahl och katalogiserade bland annat hans omfattande bibliotek. Johan Niclas Lindahl var en passionerad boksamlare och donerade en stor del av sitt bibliotek till Svenska Akademien. Boksamlingen skickades till Stockholm i flera leveranser, den sista så sent som 1813, kort före Lindahls död; den kom till slut att omfatta mer än 14 000 nummer.

Johan Adolf Stechau avled i vattusot i Norrköping den 6 april 1812.

Bibliografi

Gå till detaljerad bibliografi.

Om Johan Adolf Stechau

Skrifter av Johan Adolf Stechau

Översättningar i bokform