Henning Söderhjelm, 1888–1967

Foto: Svenskt författarlexikon

Lars Henning Söderhjelm föddes i Helsingfors den 5 december 1888 som det andra barnet i en syskonskara om fyra bröder. Hans far var den framstående forskaren professor Jarl Werner Söderhjelm; vid sidan av en lång och uppmärksammad livsgärning som språkvetare och litteraturhistoriker skulle fadern också bli den förste att översätta Anton Tjechovs kanske mest välkända novell till svenska då ”Damen med den lilla hunden” publicerades i hans tolkning i Ord och Bild 1926. Henning Söderhjelms mor var född Sigrid Wilhelmina Lönnblad och dotter till presidenten i Viborgs hovrätt Frans Emil Lönnblad. Han hade den privilegierade uppväxten som en svenskspråkig adlig gosse i det ryska storfurstendömet Finland. Efter läroverket följde studier på gymnasienivå, och våren 1906 avlade han studentexamen på Finska samskolan. Redan på läroverket hade Söderhjelm läst flera främmande språk och efter gymnasiet fortsatte han till det franskspråkiga universitetet i Lausanne, Schweiz, där han studerade ett läsår.

Åter i hemlandet skrev Söderhjelm in sig vid Helsingfors universitet (Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland) med psykologi som huvudämne. Han studerade också i Köpenhamn i två omgångar samt en tid i Leipzig. Med avhandlingen Instinkterna och det mänskliga känslolivet. En psykologisk studie blev Henning Söderhjelm 1914 filosofie doktor, endast 26 år gammal. Han hade 1913 gift sig med Märtha Sievers. Under de nästföljande tjugo åren fick paret fyra barn.

Tillsammans med bland andra Runar Schildt ingick Söderhjelm i den urbana kretsen av ”dagdrivarförfattare” på 1910-talet. Debuten begick han tillsammans med vännerna Emil Hasselblatt och Olaf Homén under signaturen Tre Herrar med den populära detektivromanen Herr Corpwieth − Gentleman-detektiv (1914). Söderhjelm fortsatte att skriva liknande berättelser även senare, då under pseudonymerna Arnold Sundqvist och Lennart Wikström. Hans första egna roman, den socialpsykologiska Gränsmarksluft, blev bannlyst av den ryska censuren 1915 och publicerades först 1917. Uppmärksammad blev Söderhjelms bok från 1918 om det finländska inbördeskriget, Det röda upproret i Finland år 1918.

Parallellt med skrivandet och studierna arbetade Söderhjelm som e.o. amanuens vid Allmänna biblioteket i Helsingfors 1909–1917, därefter som assistent och underbibliotekarie och i omgångar för Finlands officiella upplysningsbyrå i Köpenhamn. Från 1921 verkade han som litteraturkritiker, i första hand för Hufvudstadsbladet. Familjen flyttade 1923 till Göteborg, där Henning Söderhjelm fick en tjänst som litteraturrecensent på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Fram till 1957 skulle han för tidningen recensera omkring 4 500 böcker. Söderhjelm fick svenskt medborgarskap 1932. År 1937 anställdes han som litterär medarbetare vid Göteborgs stadsteater.

Söderhjelm översatte från franska, tyska, danska och finska. Urvalet var samhällstillvänt och präglat av aktuella frågor. Före flytten till Sverige översatte han – för både finlandssvenska och rikssvenska förlag − en svit samtida franska och tyska romaner, däribland den tyske militären Erich Schülers Vita gardet mot röda gardet (1918), en medryckande skildring av författarens upplevelser som krigsfånge i Ryssland. En debattbok med idéhistorisk förankring var Volter Kilpis Nationell självprövning. Konturer av finskt kulturliv (1917), med säker hand överförd till klar och stilren svenska.

Efter en längre paus återkom Söderhjelm som översättare 1932 med en serie verk av norska, danska och finska författare. Nämnvärd var Jakob Bech Nygaards Guds blinda öga (1944) och kanske främst en serie titlar av 1939 års Nobelpristagare i litteratur, Frans Eemil Sillanpää. Författaren hade sedan 1920-talet översatts för främst rikssvenska förlag, dock av finlandssvenska översättare − Hjalmar Dahl, Ragnar Ekelund, Bertel Gripenberg och Hagar Olsson. Henning Söderhjelm sällade sig nu till denna skara och kom på så vis att lämna ett bidrag till att Finland fick sin förste Nobelpristagare i litteratur.

Henning Söderhjelm avled i sin nya hemstad Göteborg den 7 december 1967 vid 79 års ålder.