Erik Gustaf Geijer, 1783–1847
Erik Gustaf Geijer föddes den 12 januari 1783 på Ransäters bruk i Värmland som son till brukspatron Bengt Gustaf Geijer och Ulrica Magdalena Geisler. I hans tidiga brev har forskningen sett uttryck för kroppslig hälsa, konstnärlig sensibilitet och ett rörligt intellekt. Men vägen till Geijers alla kommande verksamheter – talare, poet, pedagog, historiker, filosof, psalmdiktare, kompositör, politiker – var knappast rak. En första studietid slutade utan examen. Efter att med Äreminne över Sten Sture d. ä. ha vunnit Svenska Akademiens stora pris 1803 och disputerat 1806 blev Geijer 1810 docent och 1817 professor i historia i Uppsala. I hans diktning och filosofiska texter, i kommitté- och riksdagsarbete, i föreläsningar, tal och brev kan man urskilja en lång rad inspirationskällor. Här finns dialog med och kritik av filosoferna Kant och Hegel, estetiken hos Schelling, engelskt 1700-tal och Goethe, och en politisk utveckling som bearbetar tankar hos bland andra Hegel, Herder och Tocqueville. Geijer avböjde att bli biskop i Karlstad, men i föreläsningarna Människans historia 1841–1842 uttrycks vad även hans lyrik omvittnar: en personlig tolkning av det kristna trosinnehållet som en del av hans tänkande och religionsfilosofi.
År 1813 utgav Geijer Sveriges första fullständiga tryckta översättning av ett Shakespearedrama, tragedin Macbeth, hos Stenhammar och Palmblad i Uppsala. Geijer hade som informator hos J.F. Schinkel i England 1809–1810 kunnat se fyra Shakespearepjäser. Den svenska premiären på Hamlet (i anonym översättning) i Stockholm 1819 sågs som ett brott med den ännu franskinspirerade smaken i Sverige. Geijer och fosforisterna tolkade nu Shakespeare helt i romantikens termer och man såg med Herder hans närhet till nordisk tragik. När Geijer började arbetet med Macbeth hösten 1812 hade han Schillers tyska bearbetning som förlaga men övergav den efterhand. Av pedagogiska skäl förkortade han scen 3 i akt II och utelämnade scen 2 i akt IV. I sitt företal kallar översättaren arbetet ”ett första försök” riktat till ett då ännu ”högst inskränkt” antal läsare av den store skalden. H.W. Donner sammanfattar värdet av Geijers insats på följande sätt:
Med sin självständighet gentemot Schillers bearbetning av stycket för uppförande på scenen förenade Geijer […] ett självständigt omdöme även i enskildheter. Han skrev aldrig av hela stycken av Schillers översättning utan använde dem endast till ledning för återgivandet av enstaka ord och uttryck, svårbegripliga textställen och val av läsart. Men han var genomgående självständig och förmådde vid enstaka tillfällen åstadkomma en mot originalet trognare tolkning.
En livfull bild av Geijers uppfattning om den engelske barden ger hans dikt ”Shakspeare” (här citerad efter första versionen från 1815; en senare bearbetning gjordes 1835):
Har du sett dockors spel på skådebanan –
Små sirliga personer, som framträda
Gå, stå och rådslå, handla och framställa
Dermed en liten artig menskolefnad?
Sjelf konungen uppträder der med kronan,
Och drottningar, prinsessor majestätiskt.
Med solfjäder i hand – Faust grips af djefvuln
Och lilla Narren finner allt rätt roligt.
Men konstnärn står bakom. Han genom trådar
I hand har alla menskliga passioner
Och själens rörelser; och drar han vissa
Det står uti hans makt att låta springa,
Till innersta hjertroten sönderdelad,
I tusen bitar hela dockan-menskan. [---]
Den 26 oktober 1821 lästes Geijers översättning i Malla Silfverstolpes salong med fördelade roller men utan kostymer. Texten har aldrig spelats i sin helhet på någon professionell teater. Vid Sverigepremiären på Macbeth den 2 februari 1838 på Djurgårdsteatern med O.U. Torsslow i huvudrollen användes Hinrik Sandströms text, byggd på Schillers bearbetning. Geijers text levde dock vidare. C.A. Hagberg kunde ”inte acceptera” den men använde den delvis i sin översättning 1850. När Macbeth spelades på Kungliga Teatern i Stockholm 1858 och 1886 användes en version där F.A. Dahlgren kombinerade Hagbergs och Geijers tolkningar. Så sent som 1948 användes enstaka fraser ur Geijers översättning när Ingmar Bergman satte upp Macbeth på Göteborgs Stadsteater.
Geijers översättning anses av Anton Blanck ha påverkat några av hans götiska dikter. Att närheten mellan poesin i Macbeths häxscener och Geijers känsla för naturmystik skulle ha betingat valet av just detta drama verkar dock mest vara en förmodan. Geijer återkom till den engelske dramatikern ännu i föreläsningarna 1845 om Den nyeuropeiska odlingens huvudskiften.
Geijer översatte även några dikter från isländskan, publicerade i tidskriften Iduna 1811. Han avled den 23 april 1847 i Stockholm.